Mitt liv mellan öster och väster

av Marcus Ehrenpreis

Att idag läsa Marcus Ehrenpreis är onekligen att stiga in i en judisk värld som till stora delar är oåterkalleligen försvunnen, och med den många av dess visioner och drömmar. Men det är också att stiga in i en livslång brottning med frågor och utmaningar som inte bara berör judarna och judendomen utan vår existens som moraliska varelser, och som på sina ställen tränger sig på en nutida läsare med oförminskad kraft.

Ur Göran Rosenbergs förord

Marcus Ehrenpreis (1869-1951)

Under det tidiga 1900-talet var Marcus Ehrenpreis en framstående personlighet inom den judiska världen. Han var en pionjär inom sionismen och en betydande bidragsgivare till rabbinsk litteratur. Hans liv och arbete präglades av en stark dedikation för att främja judisk identitet och kultur.

Marcus Ehrenpreis föddes i Lemberg (Lviv) i Galizien, då en del av Österrike–Ungern. Redan i sin ungdom utmärkte han sig som en ambitiös student med en stark passion för judisk teologi. Hans studier förde honom till flera framstående judiska institutioner Han var bland annat i Berlin där han läste litteratur, kulturhistoria och filosofi, och tog sin rabbinexamen. Hans omfattande kunskap om den judiska traditionen och litteraturen skulle senare komma att utgöra grunden för hans betydande bidrag till rabbinsk litteratur. Han var överrabbin i Sofia i Bulgarien innan han 1914 kallades till Stockholm. Där stannade han fram till sin död.

Ehrenpreis var starkt engagerad i sioniströrelsen och arbetade nära Theodor Herzl under sionistkongressen 1897 i Basel i Schweiz. Han blev 1934 kallad som huvudvittne när judiska församlingen i Bern stämde den schweiziska nazistorganisationen för att ha spridit de falska Sions vises protokoll. Dessa påstods härröra från kongressen och beskriva hur judarna avsåg förinta de kristna, bland annat genom att sprida epidemier. Många detaljfrågor riktades till Ehrenpreis i egenskap av Baselkongressens sekreterare och sammankallande.