Gettot i Warszawa

Gettot i Warszawa

Den 1 september 1939 anföll Nazityskland Polen från väst och två veckor senare attackerades Polen av Sovjetunionen från öst. De båda staterna hade skrivit under en icke-angreppspakt och i denna uppgörelse hade de delat Polen mellan sig. En månad senare kapitulerade Warszawa, Polens huvudstad.

Tyskarna började genast att trakassera den judiska befolkningen. I staden fanns en stor judisk minoritet, den största i Europa och näst största i världen (New York hade en något större judisk befolkning) och hade haft ett rikt judiskt kulturliv med både litteratur-, teater- och filmscen, men det var slut med det nu. Tyska SS-soldater förnedrade och misshandlade människor på gatan om de kunde identifiera dem som judar. De lagar som infördes hindrade judar från att besöka parker, caféer och affärer. Mötte någon med judiskt ursprung en tysk på gatan var denne ålagd att buga sig för tysken, något som många upplevde som särskilt förnedrande. Judarnas ekonomiska tillgångar beslagtogs och de förbjöds att arbeta i prestigefulla yrken.

Efter nio månaders ockupation tvingades alla judar att flytta till ett område som tyskarna valt ut, gettot, och kring detta område uppfördes en hög tegelmur. Enligt myndigheterna fick de judar som bodde utanför gettot inte ta med sig husgeråd, inga möbler. De judar som redan bodde i gettot, ett fattigt och eftersatt område, hade just i detta avseende tur. De hade redan ett hem med möbler. De judar som tvingades in utifrån fick för hutlösa priser hyra små kyffen som stod tomma. Den 16 november var förflyttningen avslutad och gettot vars befolkning uppgick till 360 000 människor, stängdes. Straffet för den som lämnade området utan tillstånd var döden.

Den 19 april 1943  började tyska SS förband likvidera Warszawas getto och deportera gettots sista judiska invånare (50 000 av de ursprungliga 400 000 judarna) till olika förintelse-läger. För att stoppa deportationen inledde judarna en väpnad kamp mot tyska trupper.

Judiska motståndsgrupper bildades främst av unga politiska aktivister, många väpnade enheter hade en medelålder under 20 år. Det var stor brist på vapen.

Motståndsgrupperna kämpade till mitten av maj. De två sista veckorna blev läget mycket kritiskt och de judiska motståndarna tvingades till reträtt. I en bunker på Milagatan 18 gömde sig omkring 300 judar, inklusive upprorets ledning.

Den 5 maj 1943 omringade tyska trupper bunkern, många civila gav upp och lämnade bunkern medan resten fortsatte strida. Bara tolv oupptäckta personer lyckades fly från bunkern. Över 100 personer inklusive upprorets ledare Mordechaj Anielewicz dog och blev begravda i bunkern.

Se Yad Vashems virtuella utställning Voices from the Inferno

GETTOT I WARSZAWA
GETTOT I WARSZAWA 3
GETTOT I WARSZAWA 5
GETTOT I WARSZAWA 6
GETTOT I WARSZAWA 4
GETTOT I WARSZAWA 2
GETTOT I WARSZAWA 7