Räddarna

Riksorganisationen för fortbildning om Förintelsen

RÄDDARNA

I Förintelsen ser vi många olika typer av förövare, människor som deltar i övergrepp och mord. Deras motivation ser olika ut. Den kan grunda sig i den antisemitiska ideologin, viljan att göra rätt för sig i en grupp, oförmågan att bryta mot order och rent av vinstintresse. Det finns även en grupp som benämns åskådare. Människor som väljer att inte agera trots att de ser att andra människor behandlas illa. Även här kan motivationen bakom förhållningssättet variera.

Det finns även en tredje kategori – räddarna. Räddarna syftar på dem som ofta med risk för eget liv och ibland andra familjemedlemmars liv valde att försöka hjälpa judar i deras utsatthet. Människorna i den här kategorin kommer från alla möjliga yrken, apotekare, skolbarn, bönder, läkare, präster, diplomater m.fl. De hade olika religiösa föreställningar (katoliker, protestanter, ortodoxa kristna, muslimer och ateister) och kom från olika länder. Ibland agerade de ensamma och ibland agerade de i grupp. Det var människor från båda könen, ur alla åldrar och i olika familjesituationer. Det enda som förenade dem var att de valde att hjälpa människor i nöd trots att samhället (nazisterna) sa att de inte fick göra det.

Under kriget gömde Helena tre judiska barn och en judisk kvinna hos sig i Warszawa och räddade därmed deras liv.

Eftersom räddarna är så olika blir varje berättelse om dem olika. Vi kan dock se att vissa egenskaper är viktiga. Räddarna var uppmärksamma och medvetna i betraktandet av vad som hände runt omkring dem. De valde att inte blunda för övergrepp utan kunde identifiera dem som just orättvisa övergrepp. Räddarna visade på rådighet, uppfinningsrikedom och vaksamhet i det att de fann på sätt att hjälpa och samtidigt försöka undgå att bli avslöjade. De uppvisade framför allt mod, empati och medmänsklighet.

Läs mer i vårt pedagogiska material

Janusz Korczak på väg till Umschlagplatz med några av de föräldralösa barnen från det barnhem som han drev i gettot i Warszawa. Han deporterades tillsammans med barnhemmets tvåhundra barn. Den som överlevde transporten överlevde inte förintelselägret. Statyn står på judiska begravningsplatsen Okopowa i Warszawa.